Och också...

Oj oj oj. Fantastic Mr Fox är ju en helt makalös liten film. Den flyttade rakt in i ett hörn av mitt hjärta där den verkar bli kvar.
Så jäkla bra lo-fi-känsla på hela grejen, magiska röster på alla djur (den där Clooney alltså) och en så himla fin krispig finish på deras värld. De hade mig typ i förtexterna men när sonen Ash gör entré i sin MANTEL... Så fint. Det är fantastiskt hur den kan vara så nästan skrattretande mycket Wes Anderson med tanke på hur pass ny mark det är för honom.
Och när alla djur kollar ner på sina armbandsur – Rolexar och 80-tals-Casios på håriga handleder... Åh. Vilken film.
Vilken man.
Vilken orange prins.

The Orange Prince

Vi köpte Fantastic Mr Fox på dvd igår. Vi har katastrofalt nog inte sett den ännu. Jag antar att jag blev så uppspelt när den gick upp att jag glömde gå och se den.

Efter det mötte vi upp med vår inaskade regissörvän och drack lite drinkar och åt vår favorit-bältessushi (om ni går vill jag dock påminna om att jag aldrig sa att den var mysig).

Hursomhelst, sen, när vi kom hem på natten, möttes vi av den här killen (eller ja, typ, det där är bara en bild jag snodde nånstans) som var på väg in i vår trädgård.

Två Fantastiska herr-rävar på en och samma dag!

Sammanträffande?

Ja, men ändå. Efter drygt fyra år i London har jag fortfarande inte vant mig vid att se dem inne i stan. De är ju så jäkla fina och mystiska där de stryker omkring på gatorna som små orange prinsar.

Eng: We bought this on dvd yesterday. At last. I was so excited when it opened in cinemas that I forgot to go see it.
Then we went for drinks with an ashed in friend before we returned home to find the above guy (sort of, that's just a photo I stole from somewhere) enter the garden.
Two Fantastic Mr Foxes in one day!
Coincidence?
Yes, but still. 
I've lived in London for over four years now and I never get used to seeing foxes in town. They are so marvellous, them orange princes of the night.