Seeing Stars

Jag tog ledigt idag och tog med mig en filt, en kopp kaffe och några böcker ut i trädgården.
Simon Armitages Seeing Stars gör underbara nedslag i en brokig skara livsöden och ögonblick – i huvudet på en kaskelot, James Camerons artonårsdag, en hyllning till Teardrop Explodes – och är skriven i marginalerna mellan poesi, observation och prosa.
Flashes of fiction som någon kallade det.
Jag är väldigt förtjust i Armitages vardagsgraciösa ton, hans meningar är som perfekta mackastenar som skuttar fram över en glänsande svart sjö.
De känns så lätta. Och så märkvärdiga i all sin enkelhet.

Min favorit är den om kaskelotten, den öppnar boken och citeras på baksidan, så jag är väl inte ensam om den åsikten. Jag citerar den här istället, för den handlar om popmusik.

The same bridge in fact, where it had occurred to him that the so-called Manic Street Preachers, for all their hyperventilation and sulphuric aftershave, were neither frenzied, credible or remotely evangelical, just as the Red Hot Chili Peppers, for all their encouraging ingredients, were actually no warmer than a baby's bathwater and not in the least bit diablo, whereas the Teardrop Explodes, either by blind accident or thorough careful purpose had kept every promise ever made.

Läs boken, den är ungefär 42 minuter lång och alldeles charmerande.

eng: I read a lovely little book today.